Snön faller…

Det är fredag eftermiddag och det är strax dags att avsluta den här veckan. Det är med ett litet leende som jag nu sammanfattar veckans händelser. Dels har jag träffat flera intressanta och nya personer, dels har sällan en sportlovsvecka innehållit så många order, och dels inser jag att jag är lyckligt lottad. Samtidigt händer det saker som för en att stanna upp och fundera. Minnas och känna sorg.

Att träffa nya personer är rätt spännande emellanåt. Vi är ju mitt inne i en rekryteringsperiod och har börjat att ”rensa” bland alla de ansökningar vi fått till den säljtjänst som vi ska tillsätta. Veckans träffar har varit mycket positiva och jag är övertygad om att vi kommer att hitta rätt person till slut.

Man märker att många företag börjar få slut i sina lager på reklamartiklar. Det kompletteras och beställs nytt, man ringer och vill komma på besök för att se årets nyheter. En snöig sportlovsvecka brukar vara rätt stillsam – det har inte den här veckan varit för oss direkt. Och det är vi självklart mycket glada för.

Samtidigt som det finns mycket att göra så ska vi hinna skylta om och skylta upp i vår utställning. Gamla produkter och modeller ska ut, nya ska in. I mitten av nästa vecka lär vi vara klara i stort sett med huvuddelen av utställningen. Fast vi ser det bara som positivt att vi inte har hunnit klart – det visar ju att vi har annat att göra också.

Att jag är lyckligt lottad på PreVox – tja, det är väl inte så konstigt. För dig som känner mina medarbetare så förstår du vad jag menar. För dig som inte känner till oss – välkommen hit så kommer du förstå vad jag menar. Glada skratt, hårt jobb och en positiv atmosfär gör att man faktiskt går med ett leende till jobbet varje dag. Det bjuds på ”gliringar med glimten i ögat” och det finns en positiv anda som jag tror kan smitta av sig på våra kunder och leverantörer också. De som kommer på besök, de märker det vill jag lova.

Det har har också varit en vecka med sorg i hjärtat. En god vän, som varit leverantör i många år, gick bort i söndags, blott 36 år gammal. Alldeles för tidigt. En leende kille som vi träffade på mässor och när han kom på besök, en riktigt god vän. Så mitt bland leenden och skratten dröjer sig en känsla av sorg kvar. Samtidigt en påminnelse att man faktiskt har så mycket att vara tacksam för. Fantastiska arbetskamrater, kunder och leverantörer.

Nu tar jag helg och åker på Melodifestival!

//Peter J